Amandas mardrömmar
Alltså två nätter (om inte mer som vi glömt just nu) har jag vaknat av Amandas panikslagna röst. Första gången var i Rimini när jag vaknar av ett hårt slag på benet. Reser mig upp och frågar vafan hon pysslar med, Amanda utbrister då "uäähh min arm, den är förlamad" och är helt gråtfärdig. Det visar sig att Amandas arm bara har somnat haha.
Sen natten till idag vaknade jag av att Amanda återigen har panik och viftar med händerna samtidigt som hon mumlar något. "VI GLÖMDE KNIVEN" utbrister hon. Jag fattar ingenting och vänder på mig, då sätter hon sig (som ett psyko) på sängkanten i typ fem minuter och går sen upp och rotar igenom väskan för att se så vi har kvar kniven, vilket vi har?! Hahaha. Så roligt.
